Smögen French Quarter

Jag fick möjligheten att smaka på en skvätt av Smögens French Quarter när den släpptes tidigare i år och det var tyvärr allt jag behövde. Jag tycker att Smögens drycker brukar hålla riktigt hög klass och jag gillade den här fyraåringen men oavsett hur fin röken var och hur trevligt det är med svensktillverkat tycker jag dels att whisky lagrat på småtunnor får för mycket träsmak och att dessutom behöva betala 934 kr för en halvliter är plågsamt och det finns inget i whiskyn som förlåter ett så vansinnigt pris när man jämför med de skotska konkurrenterna.

Det är tråkigt att förhållandevis spännande whisky skall förhindras av priset men jag tycker nog allt att det är viktigt. Visst är det kul att prova nya saker men jag har ännu inte provat alla världens whisky och jag har faktiskt en rejäl hög rimligt prissatta whiskys kvar att smaka på. 

För att återgå. Som sagt, väldigt mycket trä men med en fin rökighet, lite sherry, läder och kanske en skvätt av saltig sirap kan återfinnas i glaset. En alltigenom behaglig upplevelse om man bortser från att det påminner lite om att slicka på sågbänken i träslöjden på den lokala mellanstadieskolan.

Caol Ila 17-år: orökt utgåva

Caol Ila släppte i höstas en 17-årig specialutgåva på orökt recept. Jag vet verkligen inte vad jag skall tycka om den här utgåvan. Det känns som om det saknas någonting för det märks att råspriten kommer från Islay och lagringen ger distinkta Caol Ila uttryck men det är som att lagra en Speyside på gamla Caol Ila fat och avsluta med ett glädjefyllt "Ta-Da". Det når inte hela vägen fram i min bok.

I glaset får du en flytande salt kola med inslag av bränd ek och kryddor och givetvis får du en hel del rök också men på ett mycket mer försiktigt sätt än vi är vana vid.

Det här är ett uttryck man måste vara beredd på innan man häller upp en slatt i glaset för om du låter den överraska dig riskerar du att bli besviken. Jag var tvungen att prova den 3-4 gånger innan jag kom över min initiala chock men efter ett par försök börjar mitt annars frusna hjärta värmas upp lite och som en försmak på vad komma skall är denna 17-åring en riktigt behaglig uppvärmning.

Doft: 3.5
Smak: 3.5
Eftersmak: 3
Balans: 3

En allt igenom okey whisky men jag föredrar nog ändå Caol Ilas rökigare och mer slagkraftiga varianter. Det blir 3,25 brandskadade sjömansstövlar av fem möjliga.

Highland Park ICE Edition

På whisskymässan i Göteborg vilken hölls i slutet av april valde jag bland annat att testa Highland Parks ICE Edition. Det är en 17-år gammal bourbonlagrad specialutgåva som kostar 1999 kr och kommer i ett riktigt tjusigt trästativ.

http://luvians.aerovisionit.co.uk/2016/02/25/highland-park-ice/

53,9 % och mer än dubbelt så dyr som den 18-åriga standardutgåvan kan jag tyvärr bara tycka att den här flaskan är en rejält överprissatt marknadsföringsgimmick och definitivt inte värd sitt pris.

Whiskyn är bra, det säger jag inget om men man kan få riktigt, riktigt bra whisky för tvåtusen kronor.

Personligen saknar jag den klassiska sherrysötman jag anser balanserar havssältan i de traditionella utgåvorna men här får man en hel del ek och krämig kola istället. En drös med torkade och färska frukter dränkta i sprit ligger som en traditionell engelsk fruktkaka på tungan och ingen kan ta bort det faktum att Highland Park kan göra whisky.

Doft: 3
Smak: 2.5
Eftersmak: 3
Balans: 3

Inte riktigt min kopp te och jag färgas starkt av att jag inte känner att jag får valuta för pengarna. Hade den här whiskyn kostat hälften hade jag förmodligen överöst den med positiv kritik men nu får den klara sig med 2.9 brandskadade sjömansstövlar av fem möjliga.

Lagavulin 8-årig

I slutet av maj släppte Lagavulin en 8-årig specialutgåva med fantastisk karaktär. Den fanns kvar på bolaget för några veckor sedan och kunde då köpas för 539 kr vilket är ett överpris för kvalitén men man måste vara beredd att betala en gnutta mer för de här specialarna och med det i bakhuvudet är det fint värde för pengarna.

Det här är som sagt en specialutgåva för att fira destilleriets 200´års jubileum och denna 48 % starka utgåva biter ifrån rejält på paletten. De här dropparna är nästan som att dricka lätt bränd granolamüsli på en grekisk uteservering där två äldre herrar röker cigarr ett par bord längre bort. Solen i ansiktet, en lätt havsbris och en kryddighet från buskarna som växer bakom fiket.

Doft: 2.5
Smak: 3.5
Eftersmak: 3
Balans: 3

Jag ger den här utgåvan 3 brandskadade sjömansstövlar och betyget dras ned lite av en ganska intetsägande doftprofil med huvudsakligen rökiga toner och en spritig, ganska kort eftersmak.

Port Askaig 16 år

Vi fortsätter serien med en flaska jag hittade på websläppet för en tid sedan. En 16-årig variant av en whisky som sakta men säkert håller på att ta plats som en favorit i whiskyhyllan. Jag minns inte vad den kostade men tror att den gick på runt 900 kr och tog slut i ett nafs.

Det här är en klart mer raffinerad kusin till 100 Proof jag diskuterade sist och åldern tar verkligen ut sin rätt och visar att gammal är äldst. Även här är rökigheten potent och tjäran ligger som ett klibbigt täcke i gommen men mycket drycken är mycket rundare och lenare än sina yngre bröder.

Den här är lagrad både på bourbon och sherry och man får med en tydlig fruktighet med söta torkade frukter, kanske fikon. Lite kaffe med en gnutta honung i och en halv tugga marsipanbröd ligger kvar på fatet. En riktigt fin avslutning på en måltid helt enkelt.

Doft. 3
Smak: 4.5
Eftersmak: 3.5
Balans: 3

Den här får 3.5 brandskadade sjömansstövlar för jag måste säga att jag uppskattar de lite yngre whiskynas kraftfullare personligheter men trots det är detta en fantastisk whisky.

Baron de ley

Jag har bestämt att den här bloggen inte bara skall beröra whisky utan dryck i en mer vidare bemärkelse och skulle jag till äventyrs besöka en restaurang kan det tänkas hamna en utvärdering här också.

I helgen hade jag det stora nöjet att besöka Karlstad och de av våra vänner som huserar där sedan några år tillbaka. Eftersom vi har semester lyckades vi klämma in en långweekend i solstaden och av lättja och ren livsglädje blev det en rejäl portion dekadens under besöket. Vi lyckades ta en glass på ett fik som heter Carli. Där gör de sin egen glass och sina egna chokladpraliner och även om jag med min laktosintolerans har begränsat nöje av avancerade glassupplevelser kunde jag njuta av ett par sorbeter i alla fall och de var riktigt trevliga. På kvällen lyckades vi hitta till scandic centrum som serverade en grill- och skaldjursbuffé och även om buffén var tveksamt väl underhållen var det en mycket njutbar upplevelse med trevlig mat och underbart sällskap.

Kvällens avslutning blev runt vardagsrumsbordet där vi passade på att knäcka en flaska Baron de Ley Reserva (Här) vilket är ett riktigt bra vin. Mustigt och fylligt med rika, dova dofter och en mild syra. Fungerar utmärkt både till mat och att dricka socialt men när en flaska kostar 109 kr är det inget för den som har svårt att öppna lädret eller vill hinka i sig 3-4 flaskor på en kväll. För oss övriga är det en riktigt behaglig upplevelse, väl värd pengarna.

Hustrun valde sin vana trogen en blandad uppsättning alkoholfria cider och kvällen avslutades med mängder av skratt och samkväm.

Må väl!

Askaig 100 % Proof

Nu var det länge sedan jag skrev sist. Ni som följer Att Välja Lycka kanske förstår varför :-)

Jag sitter just nu på ett tåg mot Karlstad och känner mig lockad mot att skriva lite whisky. Jag har provat en mängd whiskysorter det senaste och förhoppningsvis kan jag ge varje sort en kvick notis här på bloggen.

Jag börjar med en Islay som släpptes i kort upplaga på bolaget i januari. Det jag pratar om är en Port Askaig 100 Proof på 57.1 % som kostade 698 kr. Askaig är ett roligt projekt där vi inte vet vilket destilleri som förser oss med drycken men jag kan inte klaga för innehållet i flaskan är riktigt trevligt.

Den här utgåvan är rivig och potent med en kraftig brandrök både i doft och smak. Whiskyn är inte kylfiltrerad och inte heller färgad och med just den här upplagan märks det i gommen att den inte är filtrerad. Man känner en viss träig strävhet som måste komma från fatet och även om det kanske låter obehagligt måste jag säga att det är riktigt angenämt.

Det är en potent dryck men ung och stark. Lite citrus och mjuka frukttoner slår igenom torvröken och de klassiska Islaymineralerna. Jag gillar sötman och de maltiga eftersmakerna och njuter av en lång eftersmak full av minnen från lägereldar vid en sjö.

Skulle jag sätta betyg på denna whisky på en femgradig skala skulle jag ge den fyra brandskadade sjömansstövlar av fem möjliga. Mycket fin whisky för ett angenämt pris.